Vi möter dagligen olika personer. Beroende på hur väll vi känner personerna hälsar vi. Oftast med ett enkelt hej eller Hay som jag oftast använder. Men hur hälsar man på dom personerna som man inte känner så väll? Jag tycker alltid att det känns lika konstigt. Liksom hur ska man säga hej? Eller ska man ens säga hej?

Idag så mötte jag en tjej från min klass som jag aldrig pratar med. Jag tror faktisk jag aldrig har haft någon lång vettig diktion med henne. Inte för att jag har så många vettiga samtal Hahaha. Men iallafall…

 Jag tänkte med en gång hur ska jag hälsa på henne?!

 Ingen sträcker ut handen och skakar den längre så länge man inte är 30 +. Så det alternativet strök jag med en gång. Skulle jag vikna? Jag antar att det skulle var jätte pinsamt att vinka och så vinkar hon inte tillbaka. Då skulle jag stått där och vinka som en idiot... Så det alternativet gick också bort. Skulle jag skrika hej? Nah att skrika över halva stan skulle nog vara ganska skumt...

Så jag körde på taktiken jag har gjort väldigt många gånger. Le. Ett fjantigt över snällt leende. Mina leenden funkar nästan på alla personer. Lärarna älskar mig för att jag ser så snäll ut med mitt leende (utom sy läraren som verkar hata mig… Men det är försåtligt för jag hatar henne också). Föräldrar tycker jag verkar vara hur snäll som helst med mitt fjantiga leende. Fast det egentligen är jag som kommer på alla dumma idéer som att åka kundvagn.

Så jag gav henne ett av mina leenden!

Men hon bitch blickade mig bara som svar... Fattar ni att jag slösade ett av mina underbara-fjant-peddo- leenden på henne?!

Den tjejen tycker inte om mig så mycket tror jag... Det är försåtligt eftersom vi är helt olika. Hon är "tjejig", "cool", Har många kompisar och är inte konstigt. Jag däremot är inte så "Girly girly", absolut inte cool hhaha, jag har få kompisar och jag är absolut den konstigaste människan i världen om du frågar min kompis. Jag är tönt och hon är den typiska populära tjejen.

Men ett leende kunde hon väll ändå bjuda på? Liksom vi är ju ändå klasskamrater?

Det finns faktiskt en till jobbig grej med att hälsa. DETTA ÄR SÅÅÅ JOBBIGT! Ni vet när man går bakom någon. Kanske vi säger sju eller åtta meter.. Och så är det någon man känner som går framför en. Är det en av mina kompisar så skulle jag skrika "EY idiot stanna och vänta på mig" (ja ni förstår ju varför jag inte har så många vänner...Hahaha) Men hur gör man när det är någon som typ man känner halvt. Förstår ni?. Ska man då springa fram? Man kan ju absolut inte vinka för det hade personen inte sätt, man kan inte köra mitt underbara-fjant-peddo- leende för det skulle personen inte heller ha sätt och ABSLOUT INTE SKAKA HAND. Ska jag då springa fram? Och när man då har kommit fram vad ska man då prata om? Hur vädret? Nah ingen bra ide...

 Det brukar sluta med att jag smyger bakom så att dom inte ska se mig. Okej det lät lagom sjukt.... Men det är en sant. Det jobbigaste är när denna person vänder sig om och säger typ " Men Hej Amy!" Då känner man sig lagom dum för att man inte hälsade.

 Eller är det bara jag som tycker det är jobbigt? Haha.