"Jag är proffs på att stalka"
Jag är en proffs på att stalka. Asså Gud mina fingrar på Instagram. Jag kan söka upp nästan alla människor.. Hahaha hur många av er blev rädda för mig nu?
Fast jag tror dom mesta är proffs på att stalka. Det kan vara från en man älskar eller någon man hatar.
Jag är har så många gånger sökt upp någon och sedan gått igenom alla bilderna. Sedan har jag också stalkat lite random människor som jag hittar genom facebook. Egentligen är det ganska sjukt men liksom man känner sig typ som världens hacker när man hittar allt om någon. Haha. Men det gäller att vara försiktig när du stalkar någon! Flera gånger har jag gillat bilder som är 36 eller 156 veckor längre bak i flödet... Det är så pinsamt när man gör det! Varje gång så gör jag samma sak, ogillar bilden på en millisekund igen, stänger av mobilen, kryper ner i sängen och ber till Gud att han/hon inte hann se att jag gillade.... Det är så jävla pinsamt.
Men jag vet faktiskt Inte vad som är värst när du råkar gilla någon annans gamla bild eller att någon annan gillar din gamla bild.
Jag får typ panik när någon gillar min gamla bild från 2010. Liksom stalkar dom mig? Jag har ju inget att dölja men liksom att veta att någon stalkat din insta och stirrat varenda liten del av din bild.
Det är där jag börjar tänka på om jag verkligen har ett snyggt flöde på insta? Det är då jag börjar bläddra igenom och tar bort varje liten ful bild på insta... Jag kan säga att jag nu har runt 20 bilder kvar hehe.... Liksom när jag tittade längre ner i flödet så hittade jag mig själv med världens peddo leende och två tofsar. Tänk om min Crush eller någon annan har sätt den? Asså Gud va pinsamt! Varför la jag ens ut den bilden från början? Jag blir fan rädd för mig själv när jag ser den. Hur reagerar då min cruch eller någon annan stalker?. Gud jag vill inte ens tänka på det....
Är det bara jag som är lite rädd för stalkers eller peddon när man går ensam?
Ni vet när man är ute och går själv... Och man plötsligt ser något ur ögonvrån (Ihallefall att man tror att man ser något)
Jag tänker då med en gång ”TÄNK OM DET ÄR EN PEDDOFIL!? VART FAN SKA JAG GÖMMA MIG DÅ?!"
Sedan letar jag med blicken efter det närmaste stället att springa till i ren panik om det skulle vara någon stalker. Jag vänder mig om och ser..... Inget.
Jag vet inte om man blir mest rädd för det där "inget" än om det skulle vara någon där... Liksom när jag inte ser någon där då tänker jag "PERSONEN KANSKE GÖMMER SIG I NÅGON BUSKE OCH BARA VÄNTAR!"
Fast busken är kanske en halv meter och man kan se rätt igenom busken....
Aaa jag har en livlig fantasi som gärna skrämmer upp mig själv för vad som helst. haha.
