Jag berättar nästan aldrig något för någon. Jag håller saker hemligt och berätta aldrig om jag mår dåligt. Jag gråter när jag lägger mig. Där ingen kan se mig eller höra mig. Det är bara en person som vet hur jag har det exakt. Det finns bara en person som jag har sagt allt till. Jag pratade inte ens med henne... Jag smsade. Jag vet bara inte hur jag ska kunna berätta för någon. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig eller mest av allt säga något som "Men sluta med att hata dig själv" det går inte att bara sluta. Såklart jobbar jag på det men det går med väldigt små steg. Jag jobbar med det. Jag kan inte bara "sluta". Jag kan inte bara säga till min röst i huvudet att sluta hata på mig själv. Jag jobbar och jobbar i huvudet. Jag är väldigt säker på att mina närmaste inte ens märker någon skillnad. Men jag märker det. Inte mycket men ändå så mår jag lite bättre. 

Jag är nog rädd. Rädd för att berätta.

Det jag vill är att någon ska komma fram till mig. Krama om mig. Säga att jag faktist betyder något för hen. Vet ni va? Det behöver inte ens vara så mycket. Man behöver inte ens säga något. Ge mig bara en kram. Jag vill höra att någon faktist bryr sig om mig. Jag vill inte be någon om något. Jag vill bara att hen ska komma fram och se mig. Se den tjejen som inte vågar vara sig själv, tjejen som inte klarar av att gå till skolan utan att rösten börjar hata. I skolan är det faktist värst. Jag är så sjukt nervös. Rädd för att göra bort mig.

Jag vet inte riktigt vad det beror på... Kanske beror det på att jag inte har någon riktigt kompis som bryr sig om mig. Jag har liksom kompisar. Ett gäng jag hänger med. Men jag vet att tjejerna inte gillar mig. Att dom inners inne avskyr mig. Man får vibbarna av det. Ni vet blickarna och när dom ignorera mig när jag pratar. När dom inte bjuder med mig på saker dom gör tillsammans.

/-/-

Denna bloggen skapade jag inte för att få uppmärksamhet. Jag skapade denna bloggen för att skriva av mig. Jag vet inte om någon av er känner likadant som mig. Jag ville bra säga det tydligt att jag absolut inte startade denna blogg för att få uppmärksamhet. Jag skapade den bara för att skriva av mig och ska jag vara ärligt så gillar jag väldigt mycket att blogga. Hoppas även att någon uppskattar min blogg<3

Glöm aldrig att jag gillar er :*

*Internet kram från mig*  

/ Superbabyy (Amy) <3