Jag tror att vi alla har upplevt en stel middag med ens föräldrars vänner… Det hände mig ikväll… Jag sitter liksom där och skruvar på mig obekvämt som om jag hade loppor. Jag hör mamma snacka om någon kompis vän som jag aldrig har träffat. Min farmor säger alltid att jag kan lägga till något i samtalet som dom har istället för att ta upp mobilen men liksom vad ska jag lägga till?! Jag känner ju inte människan som dom snackar om! Och om jag ändå skulle känna människan vad ska jag lägga till när dom snackar om personens nya lampa i detalj?! Dom har så sjukt tråkiga ämnen! Liksom jag bryr mig inte om deras kompis nya pojkvän som jobbar som lastbils chaufför.

 Fast i för sig så pratar jag och mina kompisar inte om något särskilt intressant heller haha. Våra ämnen brukar handla om mer konstiga grejer tack vare mig. Jag har nog aldrig haft en "normalt" samtal med mina närmaste kompisar... Iallafall inte längre än tio minuter. Nu tänker ni antagligen "Ehhh vad pratar du om egentligen?"

Ja, bland annat hur stora en gris kan bli, en sjungande tjockis som inte kan sjunga, en tant som dansar tango i alldeles för liten klänning eller något som "vad skulle hända om jag drog av mig byxorna här på stan? Hur hade då alla andra reagerat?".

Jag valde att inte dra upp dom skummaste ämnena för jag vill inte att ni ska bli alldeles för rädda för mig... Haha

Men iallafall till ämnet igen…

En annan jobbig sak är när middagen som serveras är äcklig. Typ jag hatar lax och så serverar dom lax. Skulle man varit hemma så skulle jag dragit fram ett gammalt paket med flingor och ätit det med lite mjölk, Men jag tror inte att dom skulle uppskatta om jag började riva runt i deras kylskåp för att hitta något annat gott… Men man kan inte heller ta bara lite mat för då kommer typ alla fatta att man inte gillar deras äckliga mat. Så jag sitter där och tuggar i mig maten som jag verkligen hatar…

Men här kommer det allra värsta! Efter middagen tänker man ”okej bra nu kan jag gå till soffan, dra upp mobilen och skrolla igenom flödet på insta, stalka några människor och lyssna på alldeles för hög musik i mina hörlurar. Man sätter sig bekvämt. Men då! DÅ KOMMER DOM SMÅ KLADDIGA MONSTRERNA EMOT MIG!

Jag pratar om deras små barn. Dom kommer och lutar sig över min mobil och bombar mig med massor av frågor som ”Har du en pojkvän?” eller ”Hur gammal är du?” Okej barn är lite söta. Men när dom kommer och tvingar mig att vara med dom hela kvällen är det inte lika kul.

Jo det kan vara kul en stund men sen så tröttnar man på det snoriga barnet. Gud jag låter som världens barn hatare....

Eller är det bara jag som hatar middag med ens föräldrars vänner?

Det kan inte bara vara jag!

Dagens tips: Undvik mig när jag har en klubba. Det slutar alltid med att jag kletar min rosa klubba på alla i min omgivning (Det uppskattar inte mina vänner så mycket hehe). Så undvik mig för att köpa klubba eller sockervadd. Det kommer komma på dig och även i vårat hår…

Haha älskar er mina Superbabes ;)